Lôtten - mitt i livet !

Jag vet det. Det är inget stort problem men dock ett litet ! Han är inte förtjust i många män alls. Känner han dom inte och dom har keps eller hatt eller skägg eller solglasögon så får dom sig en riktigt utskällning. Om man är uppmärksam, och hinner tänka till så kan man oftast ta i detta INNAN han hinner reagera. Ser jag att det kommer någon som vi faktiskt ska prata med kan jag vara snabb och prata tydligt med denna man och vara snabb och va den som hälsar först. Men ibland hinner man inte riktigt med. När man har en golden så tycker många ovana människor att OJJJ vad han är söt, han klappar jag på UTAN att fråga först. Och då får dom sig en skrapa. Jag behöver inte säga till alls längre, det sköter Olle själv. Just i detta fall så har faktiskt Olle rätt. Dom ska INTE hälsa på någons hund utan att fråga först men det kan skapa olustiga situationer. Och jag vill ju att Olle inte ska känna så. En dag stod det en man och lutade sitt ansikte in över vårat staket och skulle typ prata väldigt nära Olles ansikte - han går nog inte ens förbi på vår gata längre ! Olle skällde till på honom så han höll på att trilla av trottoaren. Och varför sjutton sticker man in huvudet hos en okänd hund i dens trädgård? Hade jag aldrig kommit på tanken att göra. Man har inte där att göra.  Men sen är det ju så... det får INGET hända. Djurägare = strikt ansvar. Så jag jobbar vidare med detta. Han ÄR ju världens snällaste, bara lite feg och osäker!

Idag var det min morbror Bengt som fick skäll. Olle var hos mamma medans jag var o tränade och dit kom Bengt. Olle har aldrig träffat Bengt förut. Och Bengt har många av dom saker som Olle har svårt för. Han har skägg, han har glasögon och han hade keps på sig. Och till råga på allt så vaktar Olle min mamma väldigt mycket. Men Bengt stack till honom en godis och lite leverpastej och sen var dom polare igen. Så det löste dom bra själva. Bengt är van med hundar, han hade alltid hundar när jag var liten så just i detta fall var jag inte så fundersam!