Lôtten - mitt i livet !

Beslutsamhet... är en viktigt ord. Och ett ord som beskriver hur jag måste gå till väga när det är nya lite läskiga saker som Olle ska invigas i. Olle är en tuff kille. När han känner sig trygg. Men om det är nya saker som ska göras och han blir lite orolig så är han lite smått mesig. Eller inte mesig, för han fortsätter alltid försöka, men det kan slå lite slint för honom. Han provar och provar och söker stöd och tröst och så helt plötsligt går det ! Och här gäller från min sida Beslutsamhet. Har jag börjat MÅSTE jag se till att han får avsluta det annars blir det stora problem nästa gång vi försöker. Sånt här fanns inte i Elvis värld. Han gick på som en bulldozer utan att märka nått. Men Olle tassar på, funderar, tassar lite till, funderar, försöker, försöker, försöker och LYCKAS och älskar mig när han har klarat det jag bad honom om. Och då kan jag ju inte annat är avguda tågan i honom. WOW... vilken fantastisk hund han är våran goe Olle.

Idag provade vi att ha Olle i en hund-cykel-kärra som vi köpte till Elvis när han var för gammal för att springa brevid cykeln. HAHAHAHAAA vad spak Olle såg ut när han kom runt bilen, glatt skuttande och fick se kärran! Tvärstopp och backandes in i mig som stod bakom. Jag hade ju förutsett detta.... Insåg att vi skulle ha att göra en liten stund. Så jag stod snällt kvar, med en hund som höll på att böja mina knän bakåt! Sen gick han fram, förbi och la sig o glodde på oss. När det var dax tog jag ett Beslutsamt tag i kopplet och visade att HÄR ska du gå in. NEHEHEEE du kärring, du är allt bra knäpp du. Ni lurade min storebror men mig lurar du inte in där - sa han !
Så började Beslutsamheten. Häng i, Lotta. Han ger sig. Han backade, han skällde, han kröp, han ylade, han rev mig, han pussade mig, han tiggde och HAN GAV UPP !!! Han är såååååå bra. Han känner till slut att HON GER SIG INTE, så jag får väl lita på att hon vet vad hon gör då ! Han stannade snällt däri och vi cyklade en sväng. Vi stannade och tog ut honom, han fick en promenad och så gjorde vi oss redo för att att åka hem. Jag öppnade kärran, tog kopplet med ett Beslutsamt grepp och ledde in honom. Han bara gick rätt in. Nu kunde han ju detta.

Inga problem, för han är den tuffaste hund jag vet, han övervinner alla sina rädslor utan problem. Bara jag är Beslutsam nog och visar honom att han kan och vågar. Då litar han på mig och provar och HAN KAN ALLT !!!