man ska bygga sakta
Jag har klarat av ännu ett joggingpass. Tar det sakta men säkert men det går i alla fall framåt när jag joggar =) Detta passet av det hela familjen som gjorde tillsammans. Himlans mysigt. Mackan sprang med Olle och så var det gubben som fick puscha mig. Eller vi sprang ju tillsammans men med Olle kan det blir lite intervaller av det hela , då det ska kissas massor av gånger och även göras nr 2 ett par gånger ! Vi hade gjort en ny plan denna gång, då jag ville springa lite längre än vad jag gjort förut. Det är nämligen så att när jag närmar mig bilen, när jag ser bilen blir jag urtrött. Jag vet att det är psykiskt, att jag såklart inte blir så trött direkt, men det är riktigt tufft då. Så nu hade vi planerat att ungäfär på mitten, mellan en grusväg och en sväng, skulle jag vända och springa tillbaka till svängen och sen tillbaka igen åt rätt håll ! Det var jobbigare denna gång, redan efter en kort stund började jag låta som ett tröskverk men jag hängde i. Grabbarna hoppade omkring brevid som småkaniner. Medans jag knappt kan andas, hoppar o skuttar dom, pratar skit och skrattar och har allmänt kul! =) Och det gick fint, jag luffsade hela 2,54 km utan att gå ens en halvmeter! Och lite lite snabbare snitt-tid fick jag också! Jag var väldigt nöjd med mig själv, när dom lämnade av mig vid bilen och rusade iväg på sitt andra varv. Efter det varvet lämnade dom av Olle hos mig och vi tog bilen hem. Grabbarna sprang ett varv till och sen hem! Det är i alla fall himlans härligt att göra saker ihop, även om det är sånna här saker ! Allt blir kul tillsammans !
