Run Baby, Run

Igår kom äntligen Rycket. The Rycket ! Har funderat och sugit på den karamellen ett par veckor nu. Hade tänkt slänga in det i fjällen , men fick inte riktigt tid till det. Hade egentligen bestämt att gå promme med Beckan igår kväll , men det hade jag mage nog att avboka när The Rycket kom. När Gubben kom hem och öppnade dörren och tjoade : Ska vi springa NU ??? JAAAA det ska vi verkligen blev svaret. På med löparkläder och skorna och Olle fick sin fina sele på sig och så drog vi iväg. Jag hade ganska låga förväntningar, har ju inte sprungit sen operationen, drygt 4 månader sen. Men det var inget fel på motivationen i alla fall =) Förra gången vi sprang ( läs Joggade/ lufsade) så klarade jag ju hela spåret , för första gången. Det visste jag ju att det inte skulle gå denna gång, då det var så länge sen. Men jag tänkte försöka mig på att bara gå nån kort minut i mitten och jogga resten. Men se på självaste fan - jag joggade hela varvet och kände mig helstark. Kändes självklart! Hur sjutton är det möjligt? Nu kommer snart min minisenior hem, och även han har lovat att ta med sig mamman ut en sväng i spåret under sitt påsklov. Så det ska nog gå fint ! Målet är att efter sommaren kunna lufs-jogga 5 km utan att stanna ! Återstår att se, men man ska ju sätta målen högt väl ? Höga realistiska mål är helt rätt! Då kan det väl inte gå fel !


Kommentarer
Postat av: kajjan

Gött mos!!!!

2012-04-04 @ 08:53:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0