Lôtten - mitt i livet !

1.  Min idrottsbakgrund

2.  I mina öron när jag tränar

3.  Ett fint idrottsminne

4.  I min träningsväska

5.  Favoritmuskel

6.  Mål med träningen

7.  Favoritövning

8.  Favoritmat

9.  Mina inspirationskällor

10. Då mår jag som bäst

11. Favoritkonditionsträning

12. Favoritidrott

13. Mitt bästa kosttips

14. Favoritmellis

15. Då tränar jag allra helst

16. Favoritlivsmedel

17. Mitt motto

18. En fredagskväll unnar jag mig gärna..

19. Hälsa för mig

20. Det här åt jag idag

21. Därför tränar jag

22. Min favoritfrukost

23. Detta skulle jag vilja utöva

24. Favoritidrottare

25. Favoritsyssla på vilodagen

26. Så sover jag

27. Detta klara jag mig inte utan

28. Där tränar jag helst

29. Detta tränar jag allra helst i

30. Glöm inte att…

 

Ja det är väl just det, bakgrund. För nu för tiden kan det knappast kallas idrott ! =)

Kanske kan man i alla fall kalla det jympa ! Eller rörelse ! Eller röra sig för att må bra och ha kul !

Men om jag nu då ska se tillbaka till min idrottsbakgrund så får jag se tillbaka ett bra tag. När jag var liten och rar, så höll jag på riktigt aktivt med ridning och handboll. Handbollen var väl mest för att brorsan höll på, han var ett riktigt löfte inom handbollen i Jönköping. Jag var kanske mest där för att det brukar vara så, att man är där större syskon är. Men ganska snart blev jag utsläppt därifrån. Det blev till stallet och till jazzdansen jag ville. Jag blev egentligen först inknuffad av min moster i balett (HUU) men efter mycket tjat på min mamma släppte hon ut mig och släppte in mig på jazzdansen istället. Så hästar och dans har varit min idrottsliga bakgrund. Och så här med glimten i backspegeln samtidigt som jag håller ögonen framåt , så ser ni kanske en röd tråd ? Idag är det ridning och bugg som är det jag brinner mest för att röra mig till. Och går jag på pass, så är det typ alltid danspass. Och som sagt, äntligen har jag hittat tillbaka till hästarna på mer regelbunden nivå. Det är verkligen kryddan i livet. Ungen är stor och man har igen, mer tid för sitt egna. Inte för att jag ångrat all underbar tid vi fått med ungen och hans idrott , inte alls. Skulle ge allt för att få ha det så. Man kan inte satsa för mycket på sina barn, man får tillbaka allt sen när dom är stora !! Hör ofta att det är jobbigt, det tar tid, behöver få vara själv, och allt det är ju sant. Men, så när dom är små - skörda när dom är stora ! Ett litet sidospår (jag är bra på dom). Men som sagt, det är lyxigt att idag få göra det man brinner för ! Och när man ser tillbaka - att det har egentligen funnits där hela tiden. I olika skepnader och olika ofta och mycket , men ändå alltid varit där ! Skönt att veta att man kanske inte är äldre än man gör sig ! Barnasinnet sitter kvar ! Och jag ska se till att det stannar kvar !